Vad ÄR?

Att något inte finns betyder inte, att det inte ÄR. Det betyder bara att det inte hittas. Just nu. Och inte är eftersökt eller önskvärt. Just nu. Men det existerar.

Sensorguld.

Jag är en guide, en vägvisare, en stigfinnare. En lots. En sensor, i det att jag fungerar som en kompassnål: Jag känner när jag är, eller inte är, i mitt "true north". Jag känner harmoni, eller disharmoni. Följer harmonin. Jag hittar min förankring mer och mer stabilt  säkert. Min guidekraft. Jag trillar ur, letar lite fel vägar, hittar in igen. Som ett sandkorn på ett vibrerande högtalarmembran inrättar jag mig mjukt i den stående våg som är JAG.  Mitt mönster framträder till e toner som spelas genom mig. Eftersom tonerna varierar blir det till en melodi, en sång. Varje tonbyte är än så länge ovant, vissa förändringar går skarvlöst och obemärkt förbi, smidigt och mjukt. Då känner jag att jag bemästrar mina toner, och min melodi spelar skönt och klart genom varenda cell. Vissa toner bytts med motstånd  förvåning, rädsla eller sorg. Då uppstår ett ögonblicks glapp eller en längre tonlöshet. Som stämband som inte blivit uppsjungna, som en gitarr med torra eller brustna strängar  Där får jag som sensor en indikation på fokusarbete: Att hålla om och sköta om mig extra  Där kan ljus bjudas in, för att stödja den stillhet som behövs ett tag, för att tillit ska råda; istället för tomhet i saknad  så ser jag en nödvändig tomhet, i tacksamhet. Det sanna tillståndet uppenbarar sig: allt är som det ska vara och behöver vara  Strängarna mjuknar. När ljuset tända igenom mig, fyllt upp mig och min plats eller kropp, så söker det sin väg - min väg - till den naturliga kontakten med Gaias guldhjärta.

Excentrisk och centrisk på samma gång, det är jag. På olika vis har jag bannat mig själv. "Fastna inte i oro! Gu vad du är dömande!" Jag dömer andra, säger "oj, det där var modigt gjort." Jag låter imponerad men det är jag inte. Det jag egentligen säger är: "Det där skulle aldrig JAG ha gjort. Det borde inte heller DU ha gjort." Jag vill få det att låta som att jag är svag, och att dessutom andra borde ha vett att visa sig lika svaga, för att göra mig sällskap.

Men jag oroar mig inte när Kärlek och lek råder.

Och nu har jag en teori om att jag ofta har brottat ner mig själv, att jag utgett mig för att vara oviktig, liten och svag på många områden, när jag egentligen hela tiden haft sådan pass enorm kraft, att jag kunnat påverka mina egna känslor. Tidigare mest åt det nedtryckande, dömande, oroande hållet. Vilken kraft ändå!!
.
Visst, det är viktigare att vara sig själv än att vara positiv. Så jag är precis som jag ska vara.

Men. Om jag är fri att välja och väljer att vända det dömande och oron till tankar av tillit och tro... Så är jag fortfarande mig själv?
.
K som i ... Kärlekfull 😘 Andäktig ⭐ Rakryggad 🌳 Involverande 🌹 Naturlig 🦌... Detta väljer jag.
.
Det ÄR jag som påverkar mina känslor mest. Alltså är jag fortfarande mig själv.
Jag HAR kraft att transformera oro.
Jag HAR förstånd att leva i tro på livet och med tillit till energierna.
Jag HAR kartan som visar hur jag kan leva med det innersta.
Jag VET hur jag kan marinera alla tankar i hjärtats kärlek, innan de får mandat att säga, tänka och styra.
Det badet ska jag alltid genomgå.
Från och med nu använder jag mitt huvud, i omsorg från mitt hjärta. 💕

DEN 4 DECEMBER 2018